Tusen år.. och inga nya inlägg. De få träffar som jag har nu är nog bara folk som kommit fel. Knackat på dörren i förhoppning att komma någon annanstans.
Men till något helt annat. Vet du vad det jobbigaste med att ha hittat kärleken är?
Att nu kan jag inte skylla mina svackor i livet på att jag är.. ensam... ingen tycker om mig.. jag kommer aldrig att hitta någon... vem skulle stå ut med mig... Drömmen som började när jag var fem och ville gifta mig med dagisets snyggaste kille Jonas är nästan uppfylld. Det fattas bara ett frieri, två ungar och en villa med havsutsikt nära ett berg. Men vem har bråttom när drömprinsen säger att han älskar mig? Pojkvän – check!
Nu måste jag bara ändra allt annat för att bli nöjd. För att må bra som Mia Törnblom säger. Självhjälp! Jag måste stå framför spegeln och säga att jag är skitbra, morgon, middag och kväll. Efter det måste jag lyckas, förverkliga mig själv. Inse mina egna potential och hoppa. Så vad ska jag bli, jag är ju redan vuxen. Jag borde väl redan veta vad jag är ämnad för? Alla andra små skitungar vet ju. Lyckade små skitungar.
Hehe.. fyllde 29 år förra måndagen. Kris?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Kul o se att du börjat skriva igen.
Jag har saknat dina inlägg.
Ta hand om dig vännen
Kul att märka att man varit saknad :D... Miss U! Ska till Malmö i helgen lust att hitt på nåt? Om du inte är ute och globetrottar vill säga?!
Kram Bella
Grattis i efterskott!! Och nej, vi som tittar in har inte hittat fel, bara varit envisa i hopp om att du skulle komma tillbaka. Och det gjorde du!! Yiihaaa :-) kul
Skicka en kommentar