Waz up?

Mina nysydda byxor. Kan göras om till knickers med tryckknappar.

Det är fantastiskt skönt att vara frilans. Alla borde prova på det! Tänk att du kan göra vad du vill hela dagarna, med den lilla haken att du måste tjäna in en massa pengar då förstås. Och det är ibland ganska jobbigt att ta beslut hela tiden och sätta pris på sig själv. Men annars är det underbart! I love it. Jag sitter nu på en byrå och det är jättekul. Och det kommer vara kul i en vecka till, sen tror jag att jag rispat på ytan och insett att byrån har skönhetsfel precis som alla byråer. Men då har jag redan gått vidare. Det är som att vistas i en värld som alltid är nysminkad. Jag behöver inte se den osminkade verkligheten på morgonen efter eller känna dess andedräkt. Jag tackar för mig och går hem direkt efter kärleksakten.

Och apropå kärlek. C får fortfarande mig att känna mig fånigt förälskad och fnissig. Och våren är här, har ni märkt det? Jag har fått en härligt röd kappa av en kär vän och känner mig liksom helt ny på något sätt.

Love you all!

Labyrinths webbplats

Jag har fräschat upp designen lite på Calles labyrinthspels hemsida. Det är ett grymt spel, har du en hackad iphone, köp det! Lookilooki.

Fjärde dagen som egen företagare

Tjipp tjopp. Då har jag jobbat själv i fyra dagar. Det går alldeles utmärkt. Jag har raggat kunder, försökt förhandla om priser och haft möte, men jävlar vad trött man blir. Och vad trött Calle måste bli när jag ringer stup i ett och frågar om råd. Vad tycker du om det här? Och nu sa de så, vad ska jag göra då? Hehe...

Jag har gjort ett projekt till Creative Space (det är dem jag sitter hos), ett probono projekt som eventuellt kommer att generera pengar ändå, vi får se, och bokat upp mig för att jobba tre dagar nästa vecka på en annan byrå. Inte jätteilla pinkat på en arbetsvecka eller hur? Detta kommer att gå skitbra. Apropå skitbra, så mår min mage inte riktigt som den förtjänar. Den är nog oroligare för det här än vad jag är. Liiite mycket info kanske men Vassego!

Tre dagar kvar.

Idag är det tisdag, imorgon är det onsdag, sen torsdag och fredag. Sen är jag fri. Känns skumt. Som om jag gör något olagligt. Inga måsten liksom.

Jag kommer att sitta i en lokal på Söder, Åsegatan med 11 andra kreativa själar. Och ha typ 50 meter till studentskrapan och utsikten över Stockholm i baren på högsta våningen. Det är någonting med höjder. Och alla ljus som blinkar mot en med förväntningar i blicken. Suck.

Life is good, and getting better all the time...

Jag fick precis ett samtal...

... med en kund. Jag hjälpte honom med lite grejer till en pitch, och han hade pratat med sin kund som sagt att det var bra och genomtänkt och han skulle återkomma om några dagar... Mina grejer var bra och genomtänkta... *suck*... Jag kommer nog att fixa det här ändå.... Bra och genomtänkta liksom. Hur lyckades jag med det? =)

Så håll tummarna för att vi får grejen, det hade varit stort!

Stor kram på er ute i cyberspacen.

Dead man walking.

Kräkas. Spy. Irritation. Jag är en bitch. En tvättäkta bitch på min arbetsplats. Det kliar i porerna och ryker ur näsborrarna, och så fräser jag. Huggtänderna växer och jag biter små tuggor från folk som går förbi. Det är svårt att vara kvar på ett jobb som jag mentalt lämnat. En månad fixade jag bra. Kändes nästan skönt att förskjuta mitt företag lite på framtiden. Men tre månader är inte hälsosamt varken för mig eller mitt jobb. Jag engagerar mig inte längre, såklart. Jag går klockan fem och suckar högt över alla slavjobb som de lägger på mig, för att jag inte räknas längre, såklart. Ingen behöver bry sig om min vilja, utveckling och trivsamhet. Öhhhhhhhhh...

Och vad gjorde jag?!

Jag pratade med min mamma igår. Det är för att jag inte berättat för henne än som jag varit tvungen att hålla det hemligt. Jag kan ju inte basunera ut saker på nätet utan att förklara för lilla mamma mina intentioner.

Så såhär ligger det till. Jag har idéer. Många av mina vänner har förverklat sina idéer. Min pojkvän säljer spel till iphones och har jobbat i london på en reklambyrå med hippa människor. Så, varför ska jag sitta i ett stort rött hus och bli förminskad till Originalare?! Äh, jag skiter i det här nu. Jag säger upp mig. Jag vet att det är hål i huvudet, men jag skiter i det här nu. Inga pengar på banken och ingen lång kö med kunder som knackar på min dörr. Men jag skiter i det här nu ändå! Jag är för bra för det här.

Så springandes med slickepinnen intryckt i munnen startar jag mitt eget företag. Visst kan jag snubbla och få polkagris i luftstrupen. Men jag kan även springa fortfort och inte ens sagla på min nya klänning.

För närvarande heter mitt företag Picky Design. Och jag ska producera grafik till alla världens skrymslen och hörn. Smycka världen. Jag ska skriva klart och ge ut min bok och jag ska i en ljus framtid ganska långt framför mig starta ett eget klädmärke. Så jag har printat ett långt dokument om affärsplaner och budget. Det kommer att gå jättebra! ;)

You can do in!

Jag håller på med ett projekt och igår plåtade jag lite inspirationsbilder. Det kommer att bli sååå bra, tror jag. Det är verkligen en utmaning för mig. Men jag resonerar som så att om jag inte tackar "ja" till saker jag tror att jag inte klarar av, så kommer jag ju aldrig veta...

Jubbe?

Jag har en bättre plats på jobbet nu, ingen kan gå bakom min rygg och peka på brister i mitt arbete. Alla har än så länge varit vänliga förutom en, men jag tror att det är sån han är. Det sägs att det är bättre stämning här, men jag vet inte. Det var inte alls som jag trodde att det skulle vara att komma tillbaka till Stockholm. Jag hade förväntat mig att jag skulle njuta av att blicka mot solen och stadshusets siluett när jag gick till jobbet imorse och visst sken solen, men jag glömde att vända på huvudet. Jag kom hem trött till en tom lägenhet igår kväll och en säng utan sänglakan. Jag orkade inte gå upp på vinden och hämta mina gamla utan kröp in under överkastet och kände mig liten och ensam och inte stark och självständig som jag hade förväntat mig.

Idag fick jag höra att jag hade gjort en 70%-ig splash och att det var nog bäst att jag ringde till de som gjort splashen förra året och bad att få använda den detta året också. Folk stod ett tag i rad för att få krama mig, och jag blev så nervös att jag började stamma. Jag fick kommentarer om min vikt och jag tackade stilla Tibet och urinvägsinfektionen som orsakat mitt viktras.

Nu känns det som jag är full, som jag har druckit för mycket soju och slagit huvudet i väggen några gånger så fåglarna springer rundor runt skallen min. Och ikväll måste jag fortsätta att jobba med mina egna grejer. Undra hur den där gråa geggiga massan innanför pannbenet mår imorgon!!