Kazam!

Godmorgon kära vänner och välkomna till ännu en ny vecka med nya spännande utmaningar. Det är nästan så solen strålar genom täcket av moln utanför och det var en uns lättare att komma ur sängen. Jag har på mig mina nysydda jeans. Nästa projekt blir ett par bylsiga shorts och efter det en stickad väst med en sko på framsidan. Det finns så mycket borde i livet men egentligen vill jag bara sitta hemma som Ferdinand och sy och sticka. Ikväll är det syjunta med Pillan. Som jag har längtat!

Stor kram till er alla. Framtiden är ljus.

Dead man walking.

Kräkas. Spy. Irritation. Jag är en bitch. En tvättäkta bitch på min arbetsplats. Det kliar i porerna och ryker ur näsborrarna, och så fräser jag. Huggtänderna växer och jag biter små tuggor från folk som går förbi. Det är svårt att vara kvar på ett jobb som jag mentalt lämnat. En månad fixade jag bra. Kändes nästan skönt att förskjuta mitt företag lite på framtiden. Men tre månader är inte hälsosamt varken för mig eller mitt jobb. Jag engagerar mig inte längre, såklart. Jag går klockan fem och suckar högt över alla slavjobb som de lägger på mig, för att jag inte räknas längre, såklart. Ingen behöver bry sig om min vilja, utveckling och trivsamhet. Öhhhhhhhhh...

Pure Red.

Det är onsdag idag. Jag är trött. Stormen som drog över jobbet om mitt röda hår och egenhändigt stickade klänning har klingat av. Det var uppfriskande och kallades modigt. Egentligen så stod det bara Pure Red på förpackningen och timern ringde aldrig. Till och med tanten på banken som jag beställde ett nytt plastkort av sa det, att jag var modig. Sen satte hon mig i ett rum av glas och beställde ett starta-eget-kit till mig för 0 kr. Innan hon gick tog hon mig i handen och sa att det var roligt att hon fick träffa mig. Jag känner mig inte annorlunda, det är bara lite obehagligt att folk inte tittar mig i ögonen, bara på mitt hår. Och så är det problemet med min garderob förstås, som jag byggt kring en tjej med blont hår...

Och vad gjorde jag?!

Jag pratade med min mamma igår. Det är för att jag inte berättat för henne än som jag varit tvungen att hålla det hemligt. Jag kan ju inte basunera ut saker på nätet utan att förklara för lilla mamma mina intentioner.

Så såhär ligger det till. Jag har idéer. Många av mina vänner har förverklat sina idéer. Min pojkvän säljer spel till iphones och har jobbat i london på en reklambyrå med hippa människor. Så, varför ska jag sitta i ett stort rött hus och bli förminskad till Originalare?! Äh, jag skiter i det här nu. Jag säger upp mig. Jag vet att det är hål i huvudet, men jag skiter i det här nu. Inga pengar på banken och ingen lång kö med kunder som knackar på min dörr. Men jag skiter i det här nu ändå! Jag är för bra för det här.

Så springandes med slickepinnen intryckt i munnen startar jag mitt eget företag. Visst kan jag snubbla och få polkagris i luftstrupen. Men jag kan även springa fortfort och inte ens sagla på min nya klänning.

För närvarande heter mitt företag Picky Design. Och jag ska producera grafik till alla världens skrymslen och hörn. Smycka världen. Jag ska skriva klart och ge ut min bok och jag ska i en ljus framtid ganska långt framför mig starta ett eget klädmärke. Så jag har printat ett långt dokument om affärsplaner och budget. Det kommer att gå jättebra! ;)