Omnämnd i fin blogg

Man blir så glad av ett sånt här fint omdöme att man tar på sig joggingbrallorna och springer en vända i vårsolen i vackra Fredhäll. Puss på dig tjejen!
Oskrivna linjer skriver om Picky Design!

Och vad gjorde jag?!

Jag pratade med min mamma igår. Det är för att jag inte berättat för henne än som jag varit tvungen att hålla det hemligt. Jag kan ju inte basunera ut saker på nätet utan att förklara för lilla mamma mina intentioner.

Så såhär ligger det till. Jag har idéer. Många av mina vänner har förverklat sina idéer. Min pojkvän säljer spel till iphones och har jobbat i london på en reklambyrå med hippa människor. Så, varför ska jag sitta i ett stort rött hus och bli förminskad till Originalare?! Äh, jag skiter i det här nu. Jag säger upp mig. Jag vet att det är hål i huvudet, men jag skiter i det här nu. Inga pengar på banken och ingen lång kö med kunder som knackar på min dörr. Men jag skiter i det här nu ändå! Jag är för bra för det här.

Så springandes med slickepinnen intryckt i munnen startar jag mitt eget företag. Visst kan jag snubbla och få polkagris i luftstrupen. Men jag kan även springa fortfort och inte ens sagla på min nya klänning.

För närvarande heter mitt företag Picky Design. Och jag ska producera grafik till alla världens skrymslen och hörn. Smycka världen. Jag ska skriva klart och ge ut min bok och jag ska i en ljus framtid ganska långt framför mig starta ett eget klädmärke. Så jag har printat ett långt dokument om affärsplaner och budget. Det kommer att gå jättebra! ;)

Grattis Mirabelle, det blev en symaskin!

När min syster fyllde 34 år fick hon en sprillans ny symaskin av vår kära mor. Ända sedan dess har jag önskat mig en likadan. Och vet du vad? Jag fick en på min 29 års dag!! Tjohooo!

Jag har hunnit morfa en t-tröja som var alldeles för stor med tjocka muddar överallt och sy två kjolar varav jag blev mer nöjd med den ena.

Jag har freestylat än så länge och jag måste säga att jag har en fallenhet för det här med syandet. Efter att bara ha sytt raksömmar på ett par gardiner och några kuddar i Korea och några snitslade banor på tygstycken i syslöjden så har jag kreerat det här underverket. Trist att ni inte kan syna det i sömmerna.


Sov gottis alla barn.

Room service och Martin Timell.

Min kompis har köpt en svindyr lägenhet och ägnar nu sina kvällar och helger att piffa och köpa möbler och bara vara en prinsessa i sitt eget hem. Och jag är avundsjuk. Jag vill också ha det sådär precis rätt. Så som jag tänkt mig. Som mitt "riktiga" hem ska vara när jag blir stor och kan köpa allt jag vill ha. Peka på vackra ting och säga "jag tar den, och den och den! Kan ni packa in det så fixar min betjänt Rutger resten. Tata..."

Men så är ännu inte fallet och jag vill inte satsa alla ägg jag har i korgen på att det någonsin kommer att bli så. Så jag köpte två burkar vit färg och ett mega-tungt skyddspapper och kånkade det uppför hantverkargatan till mitt hem. Och nu har jag målat taket i en belysning från endast en 25 watts lampa och det ser ändå randigt ut, och färgen räcker nog inte till ännu ett lager. Jag har nackspärr eftersom jag har en takhöjd på tre meter och når bara upp om jag står på tå och har armarna rakt upp så rollern på skaftet kan nudda taket. Hmmm... Imorgon tänkte jag måla ett lager till och på lördag går jag loss på väggarna. Vitt, vitt, vitt.

Old fashion.

Jag har varit hemma i drygt två månader nu. Och jag har hittintills fått ner fyra kartonger från vinden. Jag klarar mig så bra utan allt bröte som rumstrerar där uppe och har varken lust eller ork att organisera och sortera kartongerna. Jag fick ner en själv, det gjorde jag andra dagen i min lägenhet då jag tyckte att det var alldeles vedervärdigt att sova utan lakan och täcken i min säng. Speciellt eftersom grannen kan titta in i rummet som fungerar som vardags-sov-salong-bibliotek-och-arbetsrum, rakt på sängen, om han står på balkongen. Det var Calle som propsade på, två veckor senare när han var här på semester, att jag skulle ta ner några till och ställa upp min byrå på vinden osv. Det blev att jag tog ner tre kartonger, och där hade jag sparat gamla kläder. Kläder som jag haft i minst 7, 9 respektive 12 år, som jag älskat och som jag förmodligen aldrig kommer att ha hjärta att kasta. Jag tyckte att de var världens snyggaste när jag införskaffade dem och jag bar dem med stolthet och vickande höfter.

Den här dressen köpte jag 2001 i en Vero Moda-butik i Lund. Jag hade letat länge efter en dress och det var kärlek i första ögonkastet. Funkar skitbra att dansa limbo i.

Hehe.. detta är det äldsta plagget. Jag var nog inte mer än 17 år när jag och min dåvarande pojkvän rumlade runt fulla på Mallis och käkade hamburgare och körde mc utan hjälm i bara bikini och badshorts. Jag brände mig svårt men hittade denna dress längst bak i ett kyffe på turistgatan som plåster på såren. Den enda nackdelen är att tjejer alltid följer med varandra in på toaletten och jag var tvungen att ta av sig dressen för att kissa. "Det göööör inget!" sa mina tjejkompisar medan de vinglade på sina höga klackar och knuffade in mig på toaletten och följde själv efter. "Jaaaaag bryr mig inte!"

Denna nästan självlysande på klänning köpte jag i den tokiga italienska butiken som låg i triangel-köpcentret i Malmö för ett antal år sedan. Den har en lång slits som slutar just under stussen baktill, jag hade definitivt en mer vågad klädstil i yngre år. Tjejerna och jag som hängde på Slagthuset tävlade om att bli fullast och ha minsta möjliga tygstycken på våra kroppar.

Hur har du vågat visa dig i dem?, sa Calle om två av plaggen. Den blåa klänningen tyckte han var fin. Jag tror inte att jag kommer att använda plaggen mer, men det går bara inte att ens tänka tanken att de skulle förbrännas på tippen eller att någon på stan skulle ha mina ursnygga paltor på sig. De får stanna i garderoben och tas på varje gång jag sorterar mina kartonger!

Trendspotting!

Jag kanske borde bli modedesigner istället? Slängde snabbt ihop två plagg med illustrationer jag gjort innan. Tänk att få springa på modevisningar och dricka bubbel som kittlar i näsan och peka på kändisar utan att de märker det. Ett liv i fläkt och flärd med absolut ingen what so ever konkurrens! Hehe... Nu ska jag bara ta reda på hur man trycker mönster på tyg och hur man använder en symaskin och hur man marknadsför sig med ett bankkonto som är kört i botten, och kanske läsa en tidning eller två om mode och designers. Piece of cake! Live the dream!




Jag googlade "mode" och "blogg" och kan man tänka sig, jag fick bara 126 miljoner träffar. Men shit, nu börjar jag nästan gråta. Jag fick 141 miljoner på "korea" och "blogg." Hur originell har jag suttit och varit i 6 månader!! Det blir mode från och med nu!