Jag har en bättre plats på jobbet nu, ingen kan gå bakom min rygg och peka på brister i mitt arbete. Alla har än så länge varit vänliga förutom en, men jag tror att det är sån han är. Det sägs att det är bättre stämning här, men jag vet inte. Det var inte alls som jag trodde att det skulle vara att komma tillbaka till Stockholm. Jag hade förväntat mig att jag skulle njuta av att blicka mot solen och stadshusets siluett när jag gick till jobbet imorse och visst sken solen, men jag glömde att vända på huvudet. Jag kom hem trött till en tom lägenhet igår kväll och en säng utan sänglakan. Jag orkade inte gå upp på vinden och hämta mina gamla utan kröp in under överkastet och kände mig liten och ensam och inte stark och självständig som jag hade förväntat mig.
Idag fick jag höra att jag hade gjort en 70%-ig splash och att det var nog bäst att jag ringde till de som gjort splashen förra året och bad att få använda den detta året också. Folk stod ett tag i rad för att få krama mig, och jag blev så nervös att jag började stamma. Jag fick kommentarer om min vikt och jag tackade stilla Tibet och urinvägsinfektionen som orsakat mitt viktras.
Nu känns det som jag är full, som jag har druckit för mycket soju och slagit huvudet i väggen några gånger så fåglarna springer rundor runt skallen min. Och ikväll måste jag fortsätta att jobba med mina egna grejer. Undra hur den där gråa geggiga massan innanför pannbenet mår imorgon!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar