Silkeslent skimrande hårsvall.

Då var det dags att klippa hårtussarna på hjässan igen. Sist jag klippte mig var i Japan och jag har velat behålla soveniren av de små söta japanerna som var så glada över att exotiska utlänningar som jag och Jenny besökte deras enkla fasciliteter. De följde oss alla fyra till dörren och stod utanför med stora grin i ansiktena och vinkade oss farväl.

Men till de slitna topparna. Alla killar jag känner gillar tjejer med långt svallande hår. Sånt hår som lockar sig runt axlarna och kittlar när man skakar på huvudet. Det gör även min pojkvän. Han var inte alls förtjust i de frisyrer jag föreslog för honom.


1. Först ut var Monchichi-frisyren. Kort, stubbigt, mjukt hår. Eventuellt tendens till polisonger och lite längre i nacken. Mörkbrun färg. Skönt att dra fingrarna igenom och extremt lättfixat på morgonen.


2. Vem älskar inte Amelie from Montmartre? Hennes korta lugg och raka linjer. Tror att det kanske inte skulle klä mig men hon är ju sååå söt i det. Jag vet inte förrän jag provar?!


3. Uma thurman i Pulp Fiction. You gotto love her i ett alldeles konstigt komplicerat destruktivt kärleksfullt sätt. Jag kanske inte har längden än och definitivt inte färgen men i dagens samhälle är ingenting omöjligt.


4. Ända sen hiten "nothing compares to you" har jag haft tvångstankar att raka av mig allt hår. Just för tillfället är det dock en dålig idé eftersom alla skulle se den irriterande finnen som har växt fram i min nacke. Men ändå, när den är borta kanske? Demi Moore gjorde det...


5. Visst hade det varit roligt att se ut så här? I alla fall i fem sekunder.

Så... Vad säger ni?