En mentor.

I fredags kväll när jag kom hem rund under fötterna efter ett antal glas med öl och vin och cider i kistan så fick jag ett mail från min mentor som nyligen gett mig feedback på min mycket personliga och självutlämnande bok. Jag hade tidigare på dagen skrivit till honom för att jag inte kom ihåg vilken summa pengar han ville ha för kritiken. Jag blinkade några gånger för att få bokstäverna på skärmen att sluta leka tafatt och sen läste jag sakta, flera gånger för att förstå vad han egentligen menade.

Jag kände mig äcklad, kränkt, ledsen. Jag kanske är en känslig människa av naturen och tar många saker för personliga. Men han är trots allt min lärare och jag kunde inte låta bli att bli upprörd och arg över positionen han nu hade satt mig i. Hur skulle jag kunna skriva från hjärtat och sen låta honom läsa mina texter efter ett sådant mail, och hur kunde han skriva ett sådant mail efter att ha läst mina texter. Han hade gått över en gräns som jag inte tyckte att han fick bryta.

I mailet frågade han om vi istället för pengar kunde göra ett "arbetsbyte." Han strök de 2000 kr som han brukade ta mot att jag satt modell för honom, naken. Så att han skulle kunna göra en "krokitext" av mig. Han ritade alltså inte av mina konturer utan "skrev" dem i ord istället. Vidare så skrev han att han hade all respekt och förståelse om jag inte ville göra det, och i så fall så skulle vi glömma att han ens frågat.

Jag har svårt att glömma det. Han skickade med två andra texter som han skrivit så att jag skulle förstå vad han menade. De beskrev kvinnokroppen med fascination och jag kände en sexuell laddning i scenen som jag absolut inte ville vara en del av. Jag var arg och ledsen över att han förstört det förtroende som jag haft för honom hittills. Och jag kramade kudden så hårt jag kunde innan jag föll i in i mitt alkoholtöcken under mormors svala påslakan som jag ärvt när hon dog.