Detta behöver ni inte ens läsa!

Idag är det lite bättre med lilla ynkliga mig. Jag har snortat koksaltlösning så det står härliga till. Jätteäckligt. Ni kommer säkerligen inte vilja veta detta, men har man väl börjat att läsa en text så är det svårt att sluta för att det blir för äckligt. Jag kokade vatten och salt med tillsatt jod. Sen hällde jag upp det i en djup tallrik och stoppade näsan i det och drog in. Fyfan, vad jag trodde att jag skulle drunkna eller nåt och ut genom både näsa och mun kom det.. Och så en gång till. Som att bli doppad i toaletten. Hugga! Sen har jag druckit mycket vanligt vatten, ätit torra klementiner, druckit c-vitaminbrus och snortat lite nässpray när jag ändå var i farten. Hållt mig varm och inte gått utanför dörren i.. regnet? solskenet? jag vet faktiskt inte. Om jag inte blir frisk nu, då ger jag upp!

Kram på er sötnosar och hoppas att ni mår bättre än mig.

Kom hem!

Idag är första dagen på sista månaden jag jobbar på Ogilvy. Jag är sjuk, stressad och nervös. Men ändå fast övertygad att jag gjort rätt. Jag tvättade igår, glömde tvätten i källaren. Jag har svårt att hitta ord och har lock för öronen hela tiden. Hostar slem och blir ständigt anklagad av en av mina närmsta polare att ha smittat honom. Jag fick mina tröjor som jag beställt tryck på igår. Tröjorna var fina, kvaliteten kändes bra. Men trycket blev en aning för litet och fyrkantigt. Calle sa till mig att jag var duktig, att jag borde vila och bli frisk, det finns inga måsten förutom att gå till jobbet varje dag. I helgen ska jag sova. I helgen ska jag äta smågodis. I helgen ska jag kolla på postkodmiljonären (i love it!).


Comhem ringde mig förra veckan, jag svarade snörvlande och killen i andra luren frågade om jag var nöjd med mina tjänster hos dem.
– Ja, svarade jag.
– Då kanske du är intresserad av vårt erbjudande "Välj tre tjänster, betala för två?"
– Du menar att jag får en tjänst gratis eftersom jag redan har bredband och telefon?
– Nä, liiiite mer måste du betala.
– Då är jag inte intresserad.
– Men har du kabel-tv?
– Nä. Men jag är nöjd med mitt utbud.
Killen lät chockad?! och irriterad, men tackade ändå för sig.
Och nu har jag både femman och trean och discovery och nature channel och Mtv, ztv, cnn och lite annat gott och blandat. Jag fattar ingenting? Jag är nöjd med att kunna se på nyhetsmorgon på ettan när jag äter frukost och postkodmiljonären på fredagskvällar och ibland någon film på fyran. Det är för jävligt att de tvingar på mig allt annat skit!

Kazam!

Godmorgon kära vänner och välkomna till ännu en ny vecka med nya spännande utmaningar. Det är nästan så solen strålar genom täcket av moln utanför och det var en uns lättare att komma ur sängen. Jag har på mig mina nysydda jeans. Nästa projekt blir ett par bylsiga shorts och efter det en stickad väst med en sko på framsidan. Det finns så mycket borde i livet men egentligen vill jag bara sitta hemma som Ferdinand och sy och sticka. Ikväll är det syjunta med Pillan. Som jag har längtat!

Stor kram till er alla. Framtiden är ljus.

Dead man walking.

Kräkas. Spy. Irritation. Jag är en bitch. En tvättäkta bitch på min arbetsplats. Det kliar i porerna och ryker ur näsborrarna, och så fräser jag. Huggtänderna växer och jag biter små tuggor från folk som går förbi. Det är svårt att vara kvar på ett jobb som jag mentalt lämnat. En månad fixade jag bra. Kändes nästan skönt att förskjuta mitt företag lite på framtiden. Men tre månader är inte hälsosamt varken för mig eller mitt jobb. Jag engagerar mig inte längre, såklart. Jag går klockan fem och suckar högt över alla slavjobb som de lägger på mig, för att jag inte räknas längre, såklart. Ingen behöver bry sig om min vilja, utveckling och trivsamhet. Öhhhhhhhhh...

Pure Red.

Det är onsdag idag. Jag är trött. Stormen som drog över jobbet om mitt röda hår och egenhändigt stickade klänning har klingat av. Det var uppfriskande och kallades modigt. Egentligen så stod det bara Pure Red på förpackningen och timern ringde aldrig. Till och med tanten på banken som jag beställde ett nytt plastkort av sa det, att jag var modig. Sen satte hon mig i ett rum av glas och beställde ett starta-eget-kit till mig för 0 kr. Innan hon gick tog hon mig i handen och sa att det var roligt att hon fick träffa mig. Jag känner mig inte annorlunda, det är bara lite obehagligt att folk inte tittar mig i ögonen, bara på mitt hår. Och så är det problemet med min garderob förstås, som jag byggt kring en tjej med blont hår...

Och vad gjorde jag?!

Jag pratade med min mamma igår. Det är för att jag inte berättat för henne än som jag varit tvungen att hålla det hemligt. Jag kan ju inte basunera ut saker på nätet utan att förklara för lilla mamma mina intentioner.

Så såhär ligger det till. Jag har idéer. Många av mina vänner har förverklat sina idéer. Min pojkvän säljer spel till iphones och har jobbat i london på en reklambyrå med hippa människor. Så, varför ska jag sitta i ett stort rött hus och bli förminskad till Originalare?! Äh, jag skiter i det här nu. Jag säger upp mig. Jag vet att det är hål i huvudet, men jag skiter i det här nu. Inga pengar på banken och ingen lång kö med kunder som knackar på min dörr. Men jag skiter i det här nu ändå! Jag är för bra för det här.

Så springandes med slickepinnen intryckt i munnen startar jag mitt eget företag. Visst kan jag snubbla och få polkagris i luftstrupen. Men jag kan även springa fortfort och inte ens sagla på min nya klänning.

För närvarande heter mitt företag Picky Design. Och jag ska producera grafik till alla världens skrymslen och hörn. Smycka världen. Jag ska skriva klart och ge ut min bok och jag ska i en ljus framtid ganska långt framför mig starta ett eget klädmärke. Så jag har printat ett långt dokument om affärsplaner och budget. Det kommer att gå jättebra! ;)

Oops!

Igår gjorde jag det. Det var läskigt, det var befriande, jag hade ont i magen samtidigt som en berusningskänsla påverkade mitt balanssinne. Jag är tokig, det är det enda jag kan säga. Irrationell. Jag älskar att chocka både mig själv och andra. Och nu står jag här, naken, ny och förväntansfull. Så in i helvete rädd för att berusningen ska släppa och den grå betongen ska stirra mig rätt in i själen.

Men... I will survive, as long as i know how to love I know I will stay alive. I've got all my life to live. I've got all my love to give and I'll survive. I will survive... Yeah yeah...